Att hitta en reskompis

För drygt en månad sedan åkte jag och en för mig helt främmande person till Budapest för en weekend tillsammans! Men hur får man egentligen idén att åka med en främling? Läs vidare så får du veta!

Det hela började egentligen strax efter nyår, när min längtan efter sol och värme blev olidlig. Jag hade möjlighet att ta ute lite semester, och bestämde mig för att jag skulle boka en resa, var som helst bara det var varmt. Att hitta något resesällskap visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Varken familj eller vänner hade tid eller råd att åka just då. Efter att ha blivit inspirerad i olika reseforum bestämde jag mig, jag ska hitta en reskompis!

Hur hittar man resesällskap?

Det finns flera olika sätt att hitta likasinnade att åka med. Här kommer mina tips:

1. Gå med i olika reseforum. Jag skapade en profil på reseguiden.se, som har en sida där man kan söka på just reskompisar. Antingen lägger du upp en egen liten text med vilken typ av resa du tänker och vilket sällskap du söker, eller så nappar du på något av alla andras hundratals förslag!
2. Gå med i olika facebook-grupper. Jag gick med i bland annat ‘Resekompisar’ och ‘Vi som gillar att resa’. Skulle du mot förmodan inte hitta något sällskap där finns det i alla fall massa inspiration att hämta.
3. Tänk utanför boxen. Dina närmsta kompisar kan inte följa med – men kanske är den där goa kollegan som du inte hunnit prata så mycket med intresserad? Eller lagkamraten i fotbollslaget? Berätta om dina planer, kanske är det någon som nappar!
4. Våga tänka tanken att åka själv. Om du nu inte skulle hitta något resesällskap, låt det inte stoppa dig! Det finns mycket att lära sig om sig själv om man bara vågar åka. Jag vill tipsa om ‘The Solo Female Traveler Network’ på facebook, en grupp med 219 000 (!) medlemmar där det finns mängder av tips att läsa för ensamresenären.

Jag provade alla ovan förslag, och fick kontakt med ett helt gäng ressugna tjejer, däribland Helena som jag nu åkte till Budapest med. Av olika anledningar klaffade det aldrig med ledigheter osv, och när jag väl hade snurrat in mig på en träningsresa bestämde jag mig som ni redan vet för att åka själv istället. Jag kunde dock inte släppa tanken på hur spännande det vore att träffa någon ny spännande person med förhoppningsvis samma reslust som mig. Jag såg över möjligheterna att ta några dagar ledigt i mars, och hur långt min budget räckte, och hittade en resa till Budapest jag knappast kunde motstå.

Jag kontaktade Helena och la fram förslaget. Hon nappade direkt! Lyckan var total. Vi verkade ha samma förväntningar på resan, samma budget och samma ‘måste’-ställen att se i Budapest. Att vi dessutom bara bor en timmes bilfärd ifrån varandra gjorde inte saken sämre. Efter att ha chattat ett par dagar på messenger så bokade jag resan till oss. Hon swishade direkt (puh, haha). Min familj kallade mig tokig, men jag var bara taggad!

Viss oro fanns absolut, tänk om vi inte skulle klicka? Jag försökte tänka positivt, tänka vilka resa det kan bli om det faktiskt funkar? Skulle det inte funka, då får vi väl turista på varsitt håll. Vi bodde på hostell, vilket jag tänkte kan vara bra om vi nu inte skulle komma överens, då finns ju massor av andra att hänga med och vi bli inte ihoptryckta i ett ensligt hotellrum. Jag intalade mig att det är inte vem som helst som bokar en resa med en främling, och förväntade mig att möta en person med öppet sinne och lätt att prata med.

En mulen fredag för några veckor sedan möttes vi vid Kalmar C för att ta min lilla bil ner till Malmö flygplats. Jag kan inte påstå att det till en början inte var stelt och märkligt att sitta i en bil i fyra timmar tillsammans vid första mötet, men det släppte så fort?! Vi pratade non-stop i fyra timmar om allt mellan himmel och gjord. Jag kan ju bara tala för mig själv, men efter det korta bilfärden kändes det som att vi känt varandra halva livet. Vi kom snabbt över den där tröskeln, där det plötsligt var OK att prata om allt. Det blev med andra ord precis så bra som jag både hade hoppats och trott. För att ge sig in i något sånt här behöver man nog ha en ganska låg tröskel vilket både Helena och jag har, och det gav oss verkligen de bästa förutsättningarna för en lyckad resa tillsammans.

Jag vill inte påstå att det alltid kommer sluta så bra som det gjorde för oss, men jag tycker det definitivt är värt att prova! Trots att vi bara pratade via messenger kände jag ganska fort att det skulle funka mellan oss, och jag tror det är viktigt att man får den känslan innan man bokar något tillsammans. Finns det möjlighet att träffas på riktigt först är det givetvis att rekommendera, eller prova facetime! Var tidigt öppen med dina förväntningar för att slippa tråkiga överraskningar på plats. Att ha samma syn på vad man vill ha ut från resan tror jag är A och O.

Jag är så glad att jag fann Helena och de dagar vi hade tillsammans i Budapest. Jag kommer garanterat ge mig på allt leta nya reskompisar igen, om jag inte får med Helena på nästa resa också vill säga 😉

Reflektioner kring min första soloresa

Det var verkligen en perfekt idé att åka på en träningsresa som första soloresa. Du har tryggheten som det innebär att åka med ett resebolag, och du har sysselsättning varje dag så att du aldrig hinner tänka på att du är ensam.

Varför åkte jag själv?

Jag hade några semesterdagar kvar som jag kände att jag ville utnyttja. Tyvärr kunde varken sambo, familj eller vänner ta ledigt just nu, så jag började leta efter resesällskap på annat sätt. Jag skrev på olika forum för personer som söker resekompisar, och fick kontakt med ett antal tjejer. På olika sätt så gick det aldrig att få till en resa tillsammans, någon fick inte ledigt, vi ville inte åka på samma typ av resa osv. Jag var så inställd på att jag skulle resa iväg någonstans, men hur? Efter att ha pratat med fem olika personer utan att lyckas började jag smått tänka tanken att åka själv. När jag väl kom fram till att det var just en träningsresa jag ville åka på inför sommarens Ironman-tävling, och ingen var intresserad av en just sådan resa, kände jag att det är klart att jag ska prova!

Rädslor

Jag som aldrig varit själv mer än 2 nätter i rad under hela livet, var ganska nervös över att känna mig oerhört ensam. Hur är det att gå och lägga sig varje kväll utan att säga god natt till någon? Skulle det känns tomt och pinsamt att äta mat själv? Om något gick snett, hur skulle jag reagera av att inte ha någon med mig att luta mig mot (trots att jag i princip alltid kallas för reseledaren oavsett vem jag åker med)? Jag har alltid drömt om att resa mycket, och om jag någon gång ska komma iväg på någon längre resa kände jag att det var dags för mig att faktiskt göra min första soloresa nu.

Det höll dock på att inte bli någon resa…! På grund av en inflammerad sena i foten gick jag till en sjukgymnast en vecka innan avresa för att få foten tejpen och därmed avlasta den irriterade senan. Inom ett dygn kliade mitt ben så illa att jag höll på att bli tokig. Jag tog bort tejpen, och under hade jag fått vätskefyllda blåsor. Dagen efter det hade jag stora sår liknande brännskador. Det blev många samtal till 1177 och två läkarbesök. Kunde jag, och vågade jag, åka till Egypten, ett land utanför EU och inte speciellt känt för sin renlighet, helt ensam med så otäcka sår? 1,5 dag innan avresa blev mitt sista besök hos läkaren. Han sa att ‘det borde inte vara några problem att åka´. Inte helt betryggande, men tillräckligt för att jag ändå skulle sätta mig på tåget och åka iväg. Jag ville så gärna komma iväg på min resa!

Jag slapp som tur var komplikationer och såret läkte mer och mer under veckan, men det var inte utan krångel! Jag var hela tiden tvungen att täcka benet från sol, och det gick åt en ganska stor mängd bakteriedödande sårtvätt och kompresser. Mitt reseapotek tog förmodligen upp en fjärdedel av min stora väska.. Jag är ändå tacksam att den historien slutade väl och att jag trots allt kunde bada en del under min resa.

Träffa nya vänner

Eftersom att jag skulle till ett träningshotell så var både jag och alla i min omgivning övertygade om att jag skulle hitta nya vänner på hotellet, de som åker dit borde ju rimligtvis ha samma intressen som mig. Det visade sig dock var främst familjer och några enstaka par på hotellet, vilket gjorde det ganska svårt att träffa lite nytt folk. Det var god stämning på träningspassen och alla pratade med alla, men efteråt gick liksom alla tillbaka till sina familjer. Det berörde mig dock inte, jag trivdes bra i mitt eget sällskap.

Efter några dagar kände jag ändå för att det kanske vore trevligt att äta middag med någon en kväll. Jag gjorde ett långsökt försök och skrev på appen Jodel att jag bodde Aqua Vista och frågade om någon ville käka tillsammans. För er som inte vet vad jodel är så är det en app som främst används av universitetsstudenter (men är givetvis öppen för alla) och är lite likt Twitter. Man kan skriva om vad som helst, man är anonym och man kan bara se vad personer inom 1 mils avstånd skriver. Jag låg i solstolen och fick efter några timmar svar av en dansk tjej i samma ålder som också var där själv. Vi pratade en lång stund på Jodel, innan vi kom fram till att vi låg bredvid varandra vid poolen! Vi fick oss i alla fall ett gott skratt till att börja med! Katrine och jag åt middag tre kvällar tillsammans och åkte på en båtutflykt tillsammans. Jag var framför allt glad att hon ville med på båtresan och att jag fick dela hela den upplevelsen med henne, det var verkligen ett minne för livet. Jag fick trevligt sällskap och massor av nya lärdomar som det innebär när man lär känna personer från andra länder. Det är helt klart det bästa med att resa!

Äta ensam

Hur var det då att äta ensam? Att äta frukost själv är faktiskt att föredra. Ingen som stör mitt morgontrötta jag, och jag kan äta hur mycket gott som helst utan konstiga blickar.
Hade jag behövde äta middag själv en hel vecka hade jag nog tröttnat, men nu fick jag ju sällskap tre av kvällarna vilket var alldeles lagom. Det var faktiskt mycket trevligare att sitta själv än jag hade väntat mig, lite rofyllt liksom. Man noterar så mycket detaljer när man är själv som man annars missar! Det låter kanske lite creepy, men det var rätt kul att sitta och studera andra människor och ibland småfnissa lite när man överhör grannbordets konversation. På kvällarna hade jag telefonen i väskan och fokuserade på att vara i nuet, och det var riktigt härligt.

Klädde upp min trots ensammiddag, helt för min egen skull!

Blir det fler soloresor?

Jag är så otroligt glad och tacksam till mig själv att jag tog modet till mig att åka. Många har efter min hemkomst frågat om jag kan tänka mig att göra det igen – svaret är ja! Att åka på en träningsresa själv var nog det bästa jag kunde göra, jag kunde lägga precis hur mycket tid jag själv önskade på träningen.
Att åka på exempelvis en backpackerresa själv tror jag dock är något helt annat. Det skulle defintivt vara en större utmaning, och det är absolut inte självklart att jag skulle gilla en sådan typ av soloresa bara för att jag var nöjd med egyptenresan. Det känns dock inte lika skrämmande längre och steget dit är definitivt mycket kortare nu. Förhoppningsvis tar jag mig tiden och modet till att göra det en vacker dag!

Aqua Vista del 1 – Träning

Nu är jag åter hemma i Kalmar och jag har givetvis massor att berätta om från min resa till Egypten! Hotell överträffade verkligen mina förväntningar och jag hade en vecka som var så mycket mer än vad jag hade vågat hoppas på. Eftersom att jag har så mycket att dela med mig av kommer jag dela upp resan i flera delar. Givetvis börjar jag med det som var anledningen till att jag åkte till just det hotellet – träningen!

Aqua Vista powered by Playitas ligger i Hurghada, Egypten och är en del av Apollo Sports hotell. Det hade premiär som Apollo Sports-hotell denna säsongen och jag blev så taggad att besöka detta hotell, med tanke på hur nöjd jag har varit när jag har besökt Aqua Vistas systerhotell Playitas på Fuerteventura.

Gym och Olympisk pool

Inför nyöppnandet i oktober har man byggt ett helt nytt gym och en olympisk (50m) pool. Gymmet liksom all utrustning är såklart i toppskick, det var helt enkelt en ren fröjd att träna där inne. Inte jättemånga styrkemaskiner, men gott om konditionsmaskiner, hantlar, pilatesbollar osv. I anslutning till gymmet finns även en liten rum för sports booking. Där bokar du in dig på pass, hyr cykel, tennisbanor osv. Här finns också ett mycket, mycket litet utbud av apollo sports-produkter. Här finns definitivt mycket att önska! Framför allt en större sportshop, likt den på Playitas, tycker jag behövs. Så se till att inte glömma träningskläderna när du åker hit, för det finns helt enkelt inget ställe i närheten att handla det. Dessutom behöver personalen som sitter där ( som jobbar för hotellet, inte apollo) gå en charmkurs och bli lite mer engagerade.

Framför gymmet finns den olympiska poolen, min absoluta favorit på hotellet. Breda banor, lagom djup och perfekt temperatur. Säger med säkerhet den bästa poolen jag någonsin har och kommer att simma i. Jag hade dessutom lyxen att vara helt själv i min bana vid varje pass, till och med helt själv i hela poolen en gång! Simma i delad bana kostar 2 euro.

Träningspass

Aqua Vista erbjuder varje vecka ett gediget program med massa olika pass. Varje vecka har de dessutom olika teman med extra många pass inom just den grenen tillsammans med gästinstruktörer. Under min vecka var det först pilates, och sista dagarna träningsvecka med Jonathan Hugemark (triathlet).

Varje morgon startar med en halvtimme yoga kl 8, och det var verkligen en perfekt sätt att starta dagen. Jag bara älskar morgonljuset när man är utomlands – det ger mig verkligen ro i själen.

Sedan löper dagen på med flera olika pass hela dagen lång fram till 18-19 på kvällen. De flesta passen hålls på deras Aerobic arena, men till ex WOD håller till vid Cross fit arena. Cross fit arena är utomhus men under tak, idealiskt för ett riktigt tufft WOD-pass.

Mina favoritpass blev cross fit WOD, Yoga, och så aqua fitness med Alex. Det finns verkligen något pass för alla smaker, och i alla nivåer. När man är på ett sånt här ställe tycker jag verkligen att man ska passa på att våga prova något nytt. Jag testade bland annat pilates och fitness boxing. Det är en så inspirerande miljö att vara i så det är lätt att köra på för hårt. Jag själv chockade kroppen med 20 registrerade träningstimmar på klockan, med andra ord var jag väääldigt sliten när jag kom hem.

Jag vill verkligen slå ett extra slag för instruktörerna på Aqua Vista! Så engagerade, kunniga och peppande. De anpassade övningarna så att både erfarna och nybörjare kunde få ut så mycket som möjligt av träningen. Det är verkligen så roligt att delta på pass när man ser att instruktören går in för det till 110%. Extra tack till Annelie, Alex och Clara, ni gjorde min korta tid på Aqua Vista riktigt svettig och rolig!

Cykla i Hurghada

Två gånger i veckan har hotellet arrangerade cykelturer. Jag personligen vågade inte cykla på egen hand, men jag tror inte att det skulle vara några större problem att göra det egentligen. Hotellet har cykelkartor att hämta om man vill cykla själv. Jag hyrde cykel på hotellet (25 euro per dag) och var med på båda cykelturerna, 40 km respektive 70 km långa. Inne i och i närheten av Hurghada är det en del trafik, men de flesta håller mycket bra avstånd. Här cyklar du förbi resort efter resort, det ena ännu flashigare än det andra, rena presidentpalats allihop! Utan för ‘spärrarna’ (poliskontroll vid in och utfart från Hurghada) blir det motorväg i egyptiska mått vilket innebär breda vägar och mycket lite trafik, med andra ord – helt fantastiskt att cykla på! På vissa ställen är asfalten undermålig, men för det mesta är det absolut inga problem. Var beredd på att det blåser mycket. Vid andra turen fick jag kämpa ganska hårt i motvinden, å andra sidan snittade vi 40 km/h på hemvägen i medvinden. Egypter tutar precis hela tiden när de kör förbi, men det är deras sätt att hälsa och varna att de kommer, och görs alltså inte av irritation. Jag kände mig säker på vägarna trots vissa poliskontroller, som vi cyklister dock bara cyklade igenom.

Fördelar och nackdelar

Det finns egentligen inte mycket att klaga på när det kommer till träningen på Aqua Vista. Allt utrustning är ny och fräsch och det finns mängder av träning att välja på. Egentligen det enda som är synd är att många inte vågar cykla och springa utanför hotellområdet. Det finns kartor för både cykel- och löparrundor att hämta så det är absolut inte osäkert att ge sig ut på egen hand. Egypter är dock inte så vana vid att folk springer och cyklar för skoj skull.

Eftersom att jag åkte själv passade jag på att prata lite med instruktörerna, som berättade att man planerar att utöka sportprofilen ännu mer till nästa säsong. Bland annat större bikecenter, fler och längre arrangerade cykelturer, större spinningsal och sist men inte minst en bättre version av sports booking. Jag hoppas att det blir så, så att jag har anledning att åka tillbaka. Äsch, vem försöker jag lura? Det är klart att jag kommer tillbaka!

Min nya, snygga cykeldräkt. Så nöjd med den!

Min första solo-resa

Jag har bokat min första solo-resa! Det känns otroligt spännande och inget jag trodde att jag skulle göra bara för några veckor sedan.

Jag har alltid varit av åsikten att en resa är dubbelt så trevlig om man har någon att dela den med. Jag är ganska social, och vill gärna prata om allt jag ser. Jag tycker det är så intressant att se om min medresenär upplever saker på samma sätt som jag. I sällskap med andra får du upp ögonen för sådant du själv skulle missat.

Men när jag nu hade ett par semesterdagar kvar, och min sedvanliga reslust blev för stor, såg jag mig mig om för att se om någon familjemedlem eller kompis var sugen på att åka iväg. Tyvärr hade ingen i min närhet möjlighet att åka iväg de närmaste månaderna, så då sökte jag mig till olika reseforum för att hitta någon reskompis där. Där hittade jag massor av likasinnade ( mer om att hitta reskompisar i ett senare inlägg), men vi fick det aldrig att klaffa med jobb, familj och resmål. Till slut tänkte jag att detta är kanske ett tecken på att jag ska ge en solo-resa en chans!

Sagt och gjort – den 23e februari drar jag till Egypten för en veckas sol- och träningsresa! Jag tänker att en sådan resa är en bra första start, jag kommer vara på samma hotell hela veckan och jag har stora förhoppningar om att träffa nya vänner då de flesta som åker till just detta hotell delar mitt intresse för träning. Det känns liksom tryggt att åka med en researrangör, ha en fast punkt och ett stort tränings- och restaurangutbud ( jag kommer med andra ord aldrig bli uttråkad). Samtidigt ska jag bo själv ( jag som aldrig varit ensam mer än 2 nätter någonsin), äta själv ( hur äter man själv på restaurang?) och åka på utflykter själv.

Jag ser fram emot att lära mig njuta av mitt eget sällskap, ägna massor av tid åt träning och slapp i solstolen, få styra min tid helt och hållet själv, och kanske träffa några träningskompisar. Jag är supertaggad!