The Great Wall Marathon

Många tankar snurrar i huvudet. Med torsdagens promenad i bakhuvudet ifrågasätter jag stundtals om jag kommer överleva loppet. Chansen att svimma av överhättning, snubbla och bryta benet, eller kanske mer troligt: halka och vricka foten, känns oroväckande hög. Men jag är ju faktiskt inte här för att slå något personbästa, eller göra någon bra tid över huvudtaget. Är man här för att göra personbästa på maran är man fel ute. Det här loppet springer du för upplevelsens skull. Det finns visserligen även några som springer för skrytandets skull – det här är ett av världens tuffaste marathon. Vad sägs om 5164 trappsteg? Femtusenetthundrasextiofyra trappsteg. Det är många! På grund av den knäskada jag drog på mig under Göteborgsvarvet på dagen ett år innan detta lopp, och som ännu inte läkt till fullo – springer jag ’bara’ halvmaran. Tre sträckningar finns – marathon, halvmaraton och fun-run som är 8km. Jag behöver därför bara pressa min benmuskler upp och ner för 2582 trappsteg. Eller ja, trappsteg vill jag bitvis knappt kalla det. Höjden på stegen varierar mellan 10 och 50 cm. Ibland behöver du alltså nästan klättra för att ens ta dig framåt. Visst visste vi om att det skulle vara backigt och varmt, och tufft. Men SÅ backigt, det hade nog ingen av oss förstått innan torsdagens pre-race walk.

Hemma springer jag en halvmara på strax under 2 h. Jag ställde in mig på att det skulle ta mig det dubbla denna gång. Starten går tack och lov redan vid 07.30, innan det har hunnit bli allt för hett. Det innebär dock att avresa från hotellet blir 03.30 (gäsp). Det är fem startvågor med 10 minuters intervaller. På någon konstigt vis har jag lyckats hamna i startvåg 1. Jag försöker intala mig att det är bra, då kommer jag förmodligen inte sist. Hur det känns att sedan bli omsprungen av ett par hundra andra löpare försöker jag att förtränga.

Racetime

Vi ankommer till Yin & Yang square (där start och mål är) tidigt, redan vid 05.50. Vi är bland de första på plats och vi kan i lugn och ro se oss om innan torget fylls av människor. Det blir en härlig stämning på torget! Vi märkte stor skillnad på mentaliteten här och mot ett vanligt lopp. Vanligtvis är folk nervösa och fokuserade, här är alla bara förväntansfulla och taggade. Här fokuserar vi på upplevelsen, inte på resultatet.

Vår tid i Kina bjöd på 30-35 grader och sol varje dag, förutom på tävlingsdagen. Natten bjöd på regn så luften var frisk och härlig. Kina bjöd på perfekt löparväder, 20 grader och moln. Bättre förutsättningar hade vi inte kunnat få! Vi var glada att vi slapp förra årets värmerekord på 38 (!) grader, och långt under snittet på ca 30 grader. Temperaturen kunde vi alltså inte klaga på, men lite orolig var jag allt över vissa partier på muren som jag visste skulle bli riktigt hala efter regnet.

45 min innan start bjöds sedvanlig uppvärmning och sedan uppvisning från den kinesiska befolkningen. Mycket spännande de två första minuterna, men när det sedan fortsatte exakt likadant i ytterligare 10 minuter, not so much.. Sedan plötsligt hördes pistolskottet, och loppet var igång!

Ut från Yin & Yang square, en kort bit genom byn innan stegringen mot muren började. Det startar med 5 km uppförsbacke, och när vi till slut når muren har vi tagit 250 höjdmeter. Kineserna hade till vår förvåning gått man ur huse och stod och hejade för glatta livet längs banan. Inte så mycket klappa händerna, men väl mycket tjoande och hejande, många tummen upp och ett antal kameror i händerna. Inte hade jag kunnat tro att det skulle vara en ren fröjd att springa den sträckan, men alla hejarop gjorde att jag helt glömde bort hur tungt det var. Kineserna vet hur man hejar!

Efter 5 kilometer kommer man upp på muren. Det var lika mycket gåshud under loppet, som vid vårt första besök under torsdagen. Jag fick nypa mig i armen, jag springer faktiskt på kinesiska muren!

Trots trötta muskler och skenande puls så njöt jag. Varje steg och varje andetag. Det här gör jag bara en gång, ta vara på stunden. Glada australiensare spred positivitet när det var som brantast. Stämningen var så fantastisk, och utsikten likaså.

Trappstegen är ojämna både på höjden och längden, så man fick ha tungan rätt i mun. Vissa partier kunde jag ta två trappor i varje steg, medan jag vid nästa trappa fick kämpa, nästan krypa, för att ta mig upp de höga stegen.

Det gick upp och ner hela tiden, till slut började jag känna mig helt desorienterad och visste knappt längre om jag sprang uppåt eller nedåt, allt var lika jobbigt.

Kände samtidigt stor tacksamhet över att vi åkte hit några dagar innan och tog alla bilder. Nu kunde jag fokusera på att njuta av loppet och den vackra utsikten. Inte ha någon kamera i näven (förutom mobilen för några korta filmsnuttar av kass kvalité ) och istället bara ta vara på upplevelsen.

Till slut nådde jag den del av muren som saknar trappsteg trots lutning och det var bitvis ganska halt. Vissa våghalsar sprang på som ingenting, men jag höll i mig i räckt för kung och fosterland. Och tur var väl det för plötsligt försvann fötterna under mig. Jag sträckte min axel men det skakade jag av mig fort, glad över att inte ha slagit mig mer än så och kunde springa vidare.

Sista delen på muren är en låååång trappa som aldrig någonsin tycks ta slut. Det må kanske inte vara lika flåsigt som att springa uppåt, men minst lika jobbigt för benmuskler, knän och fotleder!

Slutligen nere från muren, förbi Yin & Yang square igen och ut på 12 km lite mer flack löpning genom byarna. Det var skönt att äntligen kunna ta ut steget och få upp lite fart. Med hjälp av publiken fick jag ny energi och det kändes som att jag flög fram. Det gjorde jag dock inte, eftersom att jag blev omsprungen av en hel del personer som jag själv sprang om på muren. Det var som två helt olika lopp helt plötsligt. Min styrka låg i sträckan på muren, men nu blev jag omsprungen av de som var snabbare löpare på plan mark istället. Det gjorde mig dock ingenting, jag jagade ingen placering. Efter ca 12 kilometer kraschade min mage och jag hittade en kinesisk variant av bajamaja (not to recommend). Lite surt var det ändå att behöva lägga tid på toalettbesök, men efteråt mådde jag mycket bättre och jag kunde njuta av loppet igen.

Vi sprang genom små byar och på bakgator, det var så intressant att verkligen få se hur lokalbefolkningen bor. Det var otroligt lerigt efter nattens regn och skorna fastnade gång på gång i gyttjan, jag är glad att jag till slut fick med mig båda skorna hem. De var dock rejält tunga och smutsiga, men det är väl så det ska se ut efter en tävling?

De sista kilometrarna går tillbaka samma väg och jag möter mängder av löpare. Jublar inombords över att redan ha klarat av den mil som de fortfarande har framför sig. Med ett par kilometer kvar skriker någon att jag är femte tjej och ett lyckorus infinner sig i kroppen. WOW, har jag sprungit så bra? Jag hittar på något sätt en växel till, ökar farten och plockar en placering till. Springer i mål till publikens jubel och får ta emot medaljen, min nya stolthet. Om jag kom 4a eller 6a i mål vet jag faktiskt inte, men det blev en 14e plats totalt vilket jag känner mig väldigt stolt över.

Tiden, 2h och 33 minuter, spelade denna gång ingen som helst roll, men jag kan inte låta bli och känna otrolig glädje över min starka prestation. Lyckligast är jag dock över att mina knän, trots alla trappsteg, höll ihop och jag klarade mig igenom loppet helt smärtfri!

En stund därefter kommer pappa och Jacob, som valde att springa hela loppet tillsammans, förbi Yin & Yang square för att ta sig an muren en andra gång. Dryga timmen senare kommer de tillbaka igen för att avsluta sitt maraton och de 5164 trappstegen!

Glada löpare i mål tillsammans med Thomas från Albatros Adventure Marathons.

Vi firade allas vår målgång, pustade ut och konstaterade alla att detta var det häftigaste vi har gjort. Vi tryckte i oss varsin subway-macka som det bjöds på, men skippade massagen alla löpare bjöds på. Hade vi lagt oss på den där sängen hade vi nog aldrig tagit oss upp igen haha. Vi satte oss på bussen tillbaka till Peking, helt utmattade både fysiskt och mentalt. Hur återhämtar man sig från ett sånt här lopp? Och kommer ett ‘vanligt’ lopp någonsin vara roligt i jämförelse till det här?

Oavsett är jag så glad att jag gjorde den här resan, och att jag hade med mig bästa tänkbara resesällskap. Vill du springa ett lopp utöver det vanliga är det här loppet för dig. Jag lovar, det är värt varenda krona!

Nedan ser du en liten video jag helt amatörmässigt har filmat och klippt ihop. Det är flåsigt och studsigt, men det är äkta, och speglar loppet precis som det var. Jag hoppas att ni gillar den!

Föredrar ni den officiella racevideon, hittar ni den här! 1.40 in i filmen ser man dessutom Jacob och pappa!

Att hitta en reskompis

För drygt en månad sedan åkte jag och en för mig helt främmande person till Budapest för en weekend tillsammans! Men hur får man egentligen idén att åka med en främling? Läs vidare så får du veta!

Det hela började egentligen strax efter nyår, när min längtan efter sol och värme blev olidlig. Jag hade möjlighet att ta ute lite semester, och bestämde mig för att jag skulle boka en resa, var som helst bara det var varmt. Att hitta något resesällskap visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Varken familj eller vänner hade tid eller råd att åka just då. Efter att ha blivit inspirerad i olika reseforum bestämde jag mig, jag ska hitta en reskompis!

Hur hittar man resesällskap?

Det finns flera olika sätt att hitta likasinnade att åka med. Här kommer mina tips:

1. Gå med i olika reseforum. Jag skapade en profil på reseguiden.se, som har en sida där man kan söka på just reskompisar. Antingen lägger du upp en egen liten text med vilken typ av resa du tänker och vilket sällskap du söker, eller så nappar du på något av alla andras hundratals förslag!
2. Gå med i olika facebook-grupper. Jag gick med i bland annat ‘Resekompisar’ och ‘Vi som gillar att resa’. Skulle du mot förmodan inte hitta något sällskap där finns det i alla fall massa inspiration att hämta.
3. Tänk utanför boxen. Dina närmsta kompisar kan inte följa med – men kanske är den där goa kollegan som du inte hunnit prata så mycket med intresserad? Eller lagkamraten i fotbollslaget? Berätta om dina planer, kanske är det någon som nappar!
4. Våga tänka tanken att åka själv. Om du nu inte skulle hitta något resesällskap, låt det inte stoppa dig! Det finns mycket att lära sig om sig själv om man bara vågar åka. Jag vill tipsa om ‘The Solo Female Traveler Network’ på facebook, en grupp med 219 000 (!) medlemmar där det finns mängder av tips att läsa för ensamresenären.

Jag provade alla ovan förslag, och fick kontakt med ett helt gäng ressugna tjejer, däribland Helena som jag nu åkte till Budapest med. Av olika anledningar klaffade det aldrig med ledigheter osv, och när jag väl hade snurrat in mig på en träningsresa bestämde jag mig som ni redan vet för att åka själv istället. Jag kunde dock inte släppa tanken på hur spännande det vore att träffa någon ny spännande person med förhoppningsvis samma reslust som mig. Jag såg över möjligheterna att ta några dagar ledigt i mars, och hur långt min budget räckte, och hittade en resa till Budapest jag knappast kunde motstå.

Jag kontaktade Helena och la fram förslaget. Hon nappade direkt! Lyckan var total. Vi verkade ha samma förväntningar på resan, samma budget och samma ‘måste’-ställen att se i Budapest. Att vi dessutom bara bor en timmes bilfärd ifrån varandra gjorde inte saken sämre. Efter att ha chattat ett par dagar på messenger så bokade jag resan till oss. Hon swishade direkt (puh, haha). Min familj kallade mig tokig, men jag var bara taggad!

Viss oro fanns absolut, tänk om vi inte skulle klicka? Jag försökte tänka positivt, tänka vilka resa det kan bli om det faktiskt funkar? Skulle det inte funka, då får vi väl turista på varsitt håll. Vi bodde på hostell, vilket jag tänkte kan vara bra om vi nu inte skulle komma överens, då finns ju massor av andra att hänga med och vi bli inte ihoptryckta i ett ensligt hotellrum. Jag intalade mig att det är inte vem som helst som bokar en resa med en främling, och förväntade mig att möta en person med öppet sinne och lätt att prata med.

En mulen fredag för några veckor sedan möttes vi vid Kalmar C för att ta min lilla bil ner till Malmö flygplats. Jag kan inte påstå att det till en början inte var stelt och märkligt att sitta i en bil i fyra timmar tillsammans vid första mötet, men det släppte så fort?! Vi pratade non-stop i fyra timmar om allt mellan himmel och gjord. Jag kan ju bara tala för mig själv, men efter det korta bilfärden kändes det som att vi känt varandra halva livet. Vi kom snabbt över den där tröskeln, där det plötsligt var OK att prata om allt. Det blev med andra ord precis så bra som jag både hade hoppats och trott. För att ge sig in i något sånt här behöver man nog ha en ganska låg tröskel vilket både Helena och jag har, och det gav oss verkligen de bästa förutsättningarna för en lyckad resa tillsammans.

Jag vill inte påstå att det alltid kommer sluta så bra som det gjorde för oss, men jag tycker det definitivt är värt att prova! Trots att vi bara pratade via messenger kände jag ganska fort att det skulle funka mellan oss, och jag tror det är viktigt att man får den känslan innan man bokar något tillsammans. Finns det möjlighet att träffas på riktigt först är det givetvis att rekommendera, eller prova facetime! Var tidigt öppen med dina förväntningar för att slippa tråkiga överraskningar på plats. Att ha samma syn på vad man vill ha ut från resan tror jag är A och O.

Jag är så glad att jag fann Helena och de dagar vi hade tillsammans i Budapest. Jag kommer garanterat ge mig på allt leta nya reskompisar igen, om jag inte får med Helena på nästa resa också vill säga 😉

Att komma hem igen

Har ni någon gång rest iväg någonstans och hamnat i en slags bubbla, som du aldrig vill lämna? När staden är vacker, maten är utsökt, människorna är vänliga, luften är varm och allting helt enkelt är lite för bra? Oftast spricker ju den där bubblan ganska så snart man kommer hem, man kommer in i vardagen och den där resan förpassas till ett antal vackra bilder i telefonen. Så var det inte denna gången. Det är fem veckor sedan jag kom hem. Jag befinner mig fortfarande i den där rosaskimrande bubblan, i sagolikt vackra Budapest. Mentalt vill jag inte lämna den här resan bakom mig. Jag vill tillbaka, se mer! Trots att vardagen ibland kommer emellan vill jag bara vara kvar i den här bubblan, i alla fall till nästa resa.

Jag avskyr att komma hem från en resa. Det hör säkerligen ihop med att det är så grymt tråkigt att packa upp, och min väska tenderar att ligga halvt urplockad på vardagsrumsgolvet i flera veckor efteråt. Men den där känslan av tomhet, den är värst. Jag är givetvis tacksam för att jag kan resa så pass mycket som jag gör, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig tom när jag kommer hem. Känslan av att veta att jag troligtvis aldrig kommer tillbaka, aldrig får vara med om samma fantastiska upplevelse igen. Det är.. tungt liksom. Det finns ju egentligen ingenting som hindrar mig från att åka tillbaka, men jag vill så gärna se nya platser. Det finns så mycket att upptäcka i världen, därför åker jag sällan till samma ställe två gånger.

Värst var det när jag kom hem från min tre veckors språkresa på Malta när jag var 16. Jag gick som i ett töcken resten av sommaren. Jag var så glad för allt jag hade fått uppleva, men så otroligt ledsen för att det var över. Jag kunde inte sluta gråta. Och ingen hemma förstod. För dom var det som vilken resa som helst. Men inom mig hade det hänt så mycket på bara tre veckor. Ett par veckor senare åkte jag och hälsade på en kompis jag träffat under språkresan, och vi båda fullkomligt exploderade. Vi pratade och pratade och pratade. Äntligen någon som var med, som förstod alla känslor.

Nu har jag förvisso åkt på en solo-resa, men jag står nog ändå fast vid att det är roligare att dela resorna med någon. Och det blev så tydligt just när jag kom hem ifrån Malta. Annars går man ju miste om de där härliga pratstunderna, där man delar hela upplevelsen på nytt med varandra. När man får återuppleva allt det vackra i världen.

Kanske var det just därför jag startade den här bloggen. En möjlighet för mig att gå igenom, bearbeta och återuppleva allt igenom genom bilder och text. Dela med mig, reflektera. Återigen, stanna kvar i ‘bubblan’. Om ett par år kommer jag troligtvis vara mig själv djupt tacksam för att allt finns på print, när minnena sakta börjar sina.

Jag brukar ändå försöka låta tankarna hänga kvar i den där bubblan så länge som det går. Det är väl ändå det som är tanken med att resa, att man ska kunna njuta av minnena när man kommer hem, inte bara när man är på plats. Frustration när ingen förstår hur fantastiskt det var. När omgivningen kallar på en tillbaka till vardagen, men man kramar sig fast så länge man kan vid minnena, i bubblan.

Det finns dock knep för att komma över de där jobbiga känslorna.
Planera en ny resa. Det behöver inte vara stort, det behöver inte vara dyrt. Det ska bara vara något att se fram emot. Då förändras i alla fall mina tankar till tacksamhet för det som varit, och längtan till det som komma skall.

VIP Dolphin tour – simma med vilda delfiner! (video)

Inte kan man åka till Egypten utan att passa på att snorkla eller dyka!
Efter rekommendationer på facebook hittade jag Sinai Excursions som erbjöd ett antal utflykter till mindre än hälften av priset mot vad Apollo skulle ha för sina utflykter. Efter att ha läst bara positiva recensioner på tripadvisor (vad skulle man göra utan tripadvisor?) bokade jag en snorklingsutflykt tillsammans med min nyfunna danska vän Katrine (läs mer här).

Vi blev upphämtade på hotellet vid 8 på morgonen av en minibuss och åkte till Hurghada Marina. Där klev vi på den stora och mycket fräscha båten, den var verkligen över mina förväntningar! Vi var ca 25 personer på båten så det fanns gott om plats för alla. Vi var de enda skandinaverna, de flesta var britter och tyskar.

Hade det varit en varm och solig dag hade det förmodligen varit slagsmål om dessa härliga solsängar.

Vi åkte ut från marinan och ut på havet. Just denna dag var det ganska svalt och otroligt mycket blåst. Det var kallt och gick höga vågor. Det var första gången jag blev riktigt sjösjuk, och de drygt 2 timmarna det tog för oss att komma fram till första stoppet var faktiskt väldigt plågsamma. Låt dock inte detta skrämma er, detta var alltså en oerhört blåsig dag och tillhör inte vanligheterna.

Varför ser det ut att vara vindstilla på dessa bilder haha? Observera ändå kvinnan i vinterjacka.

Trots att utflykten hette VIP Dolphin hade jag inte föreställt mig mer än lite snorkling och med lite tur få se lite vilda delfiner. Att vi faktiskt skulle få SIMMA med vilda delfiner, fattade jag först när det faktiskt hände.

Vi delade upp oss i små grupper och åkte iväg med en mindre båt. Guiden hoppade i först och vi fick vänta tålmodigt. Till slut ropade han JUMP och vi alla föll bakåt från båten. Delfinerna var precis bredvid! Det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Det var helt magiskt. Det var många delfiner, säkert 10 stycken. De var nyfikna och simmade både bredvid och under oss. Jag kan inte med ord beskriva hur häftigt det var. De ser så eleganta ut där de glider genom vattnet. Väl tillbaka i den lilla båten gjorde guiderna en riktig high-5 och skrattade gott, vi tror därför att vår grupp kom ovanligt nära. Ibland ska man ha tur!

Titta på filmen och häng med ner under ytan!

Smått chockade och lyckliga åkte vi vidare till nästa stopp där vi skulle snorkla vid ett korallrev. Guiden simmade först och pekade ut ett antal intressanta koraller och fiskar. Jag älskar att snorkla! Det finns sååå mycket häftigt under ytan! Vågar jag en vacker dag att ta dykcertifikat?

Efter det blev det stor lunchbuffé. Eftersom alla tydligen var vrålhungriga fick jag bara bild på halvfulla fat. Så kan det gå ibland!

En brittisk man firade sin 50-årsdag så vi bjöds allihopa på tårta.

Efter lunchen hoppade Katrine och jag i havet igen och bara låg och guppade i det salta vattnet bland fiskarna. Det var tack och lov i alla fall varmt i havet. Efter det åkte vi bananbåt och vattensoffa.

Vid 17 var vi tillbaka på hotellet. Vi valde att köpa bilderna och filmerna som fotografen hade tagit under dagen, och fick dem levererade på USB. Känns väldigt kul att kunna dela med mig av mitt dopp med delfinerna på annat sätt än bara ord.

Vi betalade ca 30 euro per person för en heldag inklusive lunch, fri dryck och lån av snorkelutrustning. Det var värt varenda krona och jag rekommenderar verkligen att boka en utflykt med Sinai excursions om man befinner sig i Hurghada. De har mängder med olika utflykter som jag hade åkt på om jag bara hade haft mer tid..

Reflektioner kring min första soloresa

Det var verkligen en perfekt idé att åka på en träningsresa som första soloresa. Du har tryggheten som det innebär att åka med ett resebolag, och du har sysselsättning varje dag så att du aldrig hinner tänka på att du är ensam.

Varför åkte jag själv?

Jag hade några semesterdagar kvar som jag kände att jag ville utnyttja. Tyvärr kunde varken sambo, familj eller vänner ta ledigt just nu, så jag började leta efter resesällskap på annat sätt. Jag skrev på olika forum för personer som söker resekompisar, och fick kontakt med ett antal tjejer. På olika sätt så gick det aldrig att få till en resa tillsammans, någon fick inte ledigt, vi ville inte åka på samma typ av resa osv. Jag var så inställd på att jag skulle resa iväg någonstans, men hur? Efter att ha pratat med fem olika personer utan att lyckas började jag smått tänka tanken att åka själv. När jag väl kom fram till att det var just en träningsresa jag ville åka på inför sommarens Ironman-tävling, och ingen var intresserad av en just sådan resa, kände jag att det är klart att jag ska prova!

Rädslor

Jag som aldrig varit själv mer än 2 nätter i rad under hela livet, var ganska nervös över att känna mig oerhört ensam. Hur är det att gå och lägga sig varje kväll utan att säga god natt till någon? Skulle det känns tomt och pinsamt att äta mat själv? Om något gick snett, hur skulle jag reagera av att inte ha någon med mig att luta mig mot (trots att jag i princip alltid kallas för reseledaren oavsett vem jag åker med)? Jag har alltid drömt om att resa mycket, och om jag någon gång ska komma iväg på någon längre resa kände jag att det var dags för mig att faktiskt göra min första soloresa nu.

Det höll dock på att inte bli någon resa…! På grund av en inflammerad sena i foten gick jag till en sjukgymnast en vecka innan avresa för att få foten tejpen och därmed avlasta den irriterade senan. Inom ett dygn kliade mitt ben så illa att jag höll på att bli tokig. Jag tog bort tejpen, och under hade jag fått vätskefyllda blåsor. Dagen efter det hade jag stora sår liknande brännskador. Det blev många samtal till 1177 och två läkarbesök. Kunde jag, och vågade jag, åka till Egypten, ett land utanför EU och inte speciellt känt för sin renlighet, helt ensam med så otäcka sår? 1,5 dag innan avresa blev mitt sista besök hos läkaren. Han sa att ‘det borde inte vara några problem att åka´. Inte helt betryggande, men tillräckligt för att jag ändå skulle sätta mig på tåget och åka iväg. Jag ville så gärna komma iväg på min resa!

Jag slapp som tur var komplikationer och såret läkte mer och mer under veckan, men det var inte utan krångel! Jag var hela tiden tvungen att täcka benet från sol, och det gick åt en ganska stor mängd bakteriedödande sårtvätt och kompresser. Mitt reseapotek tog förmodligen upp en fjärdedel av min stora väska.. Jag är ändå tacksam att den historien slutade väl och att jag trots allt kunde bada en del under min resa.

Träffa nya vänner

Eftersom att jag skulle till ett träningshotell så var både jag och alla i min omgivning övertygade om att jag skulle hitta nya vänner på hotellet, de som åker dit borde ju rimligtvis ha samma intressen som mig. Det visade sig dock var främst familjer och några enstaka par på hotellet, vilket gjorde det ganska svårt att träffa lite nytt folk. Det var god stämning på träningspassen och alla pratade med alla, men efteråt gick liksom alla tillbaka till sina familjer. Det berörde mig dock inte, jag trivdes bra i mitt eget sällskap.

Efter några dagar kände jag ändå för att det kanske vore trevligt att äta middag med någon en kväll. Jag gjorde ett långsökt försök och skrev på appen Jodel att jag bodde Aqua Vista och frågade om någon ville käka tillsammans. För er som inte vet vad jodel är så är det en app som främst används av universitetsstudenter (men är givetvis öppen för alla) och är lite likt Twitter. Man kan skriva om vad som helst, man är anonym och man kan bara se vad personer inom 1 mils avstånd skriver. Jag låg i solstolen och fick efter några timmar svar av en dansk tjej i samma ålder som också var där själv. Vi pratade en lång stund på Jodel, innan vi kom fram till att vi låg bredvid varandra vid poolen! Vi fick oss i alla fall ett gott skratt till att börja med! Katrine och jag åt middag tre kvällar tillsammans och åkte på en båtutflykt tillsammans. Jag var framför allt glad att hon ville med på båtresan och att jag fick dela hela den upplevelsen med henne, det var verkligen ett minne för livet. Jag fick trevligt sällskap och massor av nya lärdomar som det innebär när man lär känna personer från andra länder. Det är helt klart det bästa med att resa!

Äta ensam

Hur var det då att äta ensam? Att äta frukost själv är faktiskt att föredra. Ingen som stör mitt morgontrötta jag, och jag kan äta hur mycket gott som helst utan konstiga blickar.
Hade jag behövde äta middag själv en hel vecka hade jag nog tröttnat, men nu fick jag ju sällskap tre av kvällarna vilket var alldeles lagom. Det var faktiskt mycket trevligare att sitta själv än jag hade väntat mig, lite rofyllt liksom. Man noterar så mycket detaljer när man är själv som man annars missar! Det låter kanske lite creepy, men det var rätt kul att sitta och studera andra människor och ibland småfnissa lite när man överhör grannbordets konversation. På kvällarna hade jag telefonen i väskan och fokuserade på att vara i nuet, och det var riktigt härligt.

Klädde upp min trots ensammiddag, helt för min egen skull!

Blir det fler soloresor?

Jag är så otroligt glad och tacksam till mig själv att jag tog modet till mig att åka. Många har efter min hemkomst frågat om jag kan tänka mig att göra det igen – svaret är ja! Att åka på en träningsresa själv var nog det bästa jag kunde göra, jag kunde lägga precis hur mycket tid jag själv önskade på träningen.
Att åka på exempelvis en backpackerresa själv tror jag dock är något helt annat. Det skulle defintivt vara en större utmaning, och det är absolut inte självklart att jag skulle gilla en sådan typ av soloresa bara för att jag var nöjd med egyptenresan. Det känns dock inte lika skrämmande längre och steget dit är definitivt mycket kortare nu. Förhoppningsvis tar jag mig tiden och modet till att göra det en vacker dag!

Aqua Vista del 3 – Rum och gemensamma utrymmen

I tredje och sista delen om Aqua Vista ska jag visa er runt på hotellet. Häng med!

Rummen

Jag bodde i hus A2, längst bort från receptionen men precis bredvid alla träningsfaciliteter. Jag blev väldigt glatt överraskad när jag öppnade dörren till mitt rum. Stort, nytt och superfräscht! Jag förmodar att hela rummet var nyrenoverat. Jag bodde i ett tvåbäddsrum som hade två stora speglar, rymlig garderob, kylskåp och hylla för resväskan. Väl fungerande AC. Ganska hårda sängar med gigantiska täcken! På gränsen till klaustrofobiskt, de var rätt tunga haha. Men samtidigt mysigt med ett stort och gosigt täcke.

Min balkong hade sol hela dagen, och här satt jag och åt salta chips efter en långa träningsdagar i solen.

Badrummet var också stort med riktigt snyggt marmorkakel. Rymlig dusch med bra vattentryck. Med andra ord var jag riktigt nöjd med mitt rum!

Pooler

Hotellet kan stoltsera med inte mindre än 6 pooler! Poolerna är dessutom stora, och i olika temperaturer. Det går runt en hel del försäljare vid poolerna och försöker sälja utflykter och SPA-behandlingar. Jag tycker det rent ut sagt är skitjobbigt, men de flesta accepterade ett nej redan första gången.
Det fanns under min vecka alltid lediga solstolar, till och med dess härliga solsängar!

Det finns även en pool med vågor, men den var under renovering under min vistelse.

Vid Red Sky Bar finns en pool endast för vuxna. Tog mig tyvärr aldrig tiden att slappa här, men det såg riktigt härligt ut med soffor i poolen och havsutsikt. Den varmaste poolen är Apollo-poolen, och den var riktigt varm och behaglig. Här hålls även Aqua fitness-passen. Vid Apollo-poolen är inga försäljare tillåtna, så det var självklart för mig att välja den poolen.

Vattenpark

På grannhotellet (så pass nära att jag såg det från mitt rum) ligger ett vattenland. Det finns en del för de mindre barnen, och så ett torn med flera olika vattenrutschkanor för både stora och små. Rutschkanorna på ena sidan var iskalla, men det flesta var uppvärmda. Trots att de var i fint skick och ganska mycket folk i poolerna runt omkring så var det noll och inga köer, perfekt för rastlösa barn (eller vuxna) som vill åka mycket.

Service

Servicen var genomgående hög på hotellet. De flesta kunde helt OK engelska, även de i köket. De stannar gärna och snackar lite och kollar hur du har det. Killen som städade mitt rum var alltid så glad och pratsam.

Klagomål

Jag är definitivt inte den som lämnar klagomål i första taget, men när jag hade problem med samma kille hela tre gånger ( behöver inte gå in på vad exakt som hände, men han hade verkligen inte koll på någonting och var extremt nonchalant), kontaktade jag faktiskt hotellets guest relations. Jag berättade vad som hänt och de tog det mycket allvarligt. Bara en timme senare kommer Natalie från guest relations tillsammans med hotelmanagern och söker upp mig och ger mig en personlig ursäkt. De meddelade att killen var omplacerad och att jag gärna fick ha kvar mitt rum hela dagen på min avresedag helt utan kostnad. Jag som själv jobbar med reklamationer förstår att fel alltid kan uppstå, och att det är hur man väljer att hantera det som gör den stora skillnaden. Jag var mycket imponerade av deras sätt att hantera mitt klagomål och de kändes verkligen genuint måna om sina gäster. Personerna från guest relations gick till och med runt och pratade med folk om hur en har det och noterade både stort som smått!

Trädgård

Till sist måste jag nämna de välskötta grönområdena. Det är en väldigt fin miljö på hotellet med vackra blommor och buskar överallt och riktigt gröna gräsmattor. Trädgårdsarbetarna gör ett fantastiskt jobb.

Sammanfattning Aqua Vista

Jag fick verkligen mycket för pengarna på Aqua Vista. Rummen och träningen var på topp. Maten lämnar en del att önska, men jag tycker att man aldrig blir 100% nöjd med den när man är utomlands. Det fanns många gäster som endast var här för sol och bad och hotellet fungerar alldeles utmärkt även om det bara är det man är ute efter. Är du sugen på en träningsresa tycker jag absolut att du ska åka hit. Jag garanterar dig att du kommer att få massor av träning gjord. Jag kommer högst troligt tillbaka!

Aqua Vista del 2 – Mat och dryck

Aqua Vista är ett All-Inclusive hotell och det finns alltid något att äta eller dricka. Här nedan kommer lite bilder samt vad jag tyckte var bra och dåligt i mat-och dryckesväg.

Lunch och middag

Hotellet har totalt 4 restauranger: Soprano (italienskt), Saffron(orientalisk), L’asiatique (asiatisk)och Playitas(healthy). De tre förstnämnda är huvudrestaurangen och sitter egentligen ihop i ett, så att man kan hämta både pizza och sushi om man vill det. Utanför restaurangen grillas det varje kväll och det luktar ljuvligt. Det allra bästa i matväg var att man kunde göra sin egen pasta eller pizza både till lunch och middag, vilket jag gjorde nästan varje dag. Du får välja vilken pastasås eller pizzafyllning du vill ha och så tillagar de en portion till dig på några få minuter. Förvånande nog behövde jag aldrig köa till dessa stationer, så det var ett stort plus. Har man ätit mycket buffémat ett tag är det extra trevligt att få en måltid precis som du önskar, och direkt från spisen (istället för ljummen mat från stora plåtformar).

Jag är inte så mycket för orientalisk mat så den delen av restaurangen provade jag faktiskt aldrig. Det blev som sagt mycket pasta och pizza, men också lite asiatiskt. Det fanns även sushi till mångas stora glädje.

Efterrättsbordet tyckte jag inte var allt för imponerande. Det må se stort ut, men jag tyckte mest allt var smaklöst och samma typ av efterrätt men i olika färger. Vissa kvällar hade de dock minimunkar på uteserveringen, och det var väldigt gott!

Den stora restaurangen är ganska bullrig och rörig. På grund av det större utbudet åt jag ändå ungefär hälften av måltiderna där, men Playitasrestaurangen var betydligt lugnare och mysigare. Jag fick inte heller riktigt kläm på om det var bordsservering för dryck, eller om man skulle hämta själv. Det verkade vara lite blandat på den fronten och det var alltid totalt kaos när man skulle ta ett glas och fylla på dricka. Fler dryckesstationer tack!

Playitas-restaurangen är Apollos egen och därmed bara för Apollos gäster. Den är mindre och mycket lugnare. Utanför finns ett tält som skyddar från vind och starka solstrålar, där åt jag oftast min lunch. Matutbudet här var mindre men absolut inte litet. Även här kunde du göra din pizza, pasta och omelett. Här finns lite fler hälsosamma alternativ samt lite mer mat anpassad efter våra skandinaviska smaklökar.

Frukost

Jag fick under min vecka här i mig säkert 70% av dagens kaloriintag redan vid frukost. Här fanns myyycket söta och goda saker. Det blev ganska många crépes med nutella och croissanter. Fanns såklart också lite småvarmt och möjlighet till att göra egen omelett. Mycket frukt, lite halvskumma fruktyoghurtar och en del smörgåspålägg som inte alls föll mig i smaken. Varje dag fanns det en dagens smoothie i playitas-restaurangen, men ingen juice! Det fanns juice i den stora restaurangen, men den var riktigt blaskig.

Dryck och snacks

Det finns ett stort antal barer att hämta dryck och enklare maträtter i. Skulle du bli hungrig mellan måltiderna går du till Sportsbaren där det finns crepe, sandwiches, glass med mera hela dagen. Det finns gott om barer att hämta vatten, läsk och öl vid, utspridda över hela hotellet. Red Sky Bar ligger ovanför receptionen, har utsikt över havet och är mycket populär om kvällarna. Jag satt några kvällar i Olympus bar där de hade livemusik och drack ett antal Ice Chocolate, sååå goda! Det absolut bästa med all inclusive är definitivt all fri dricka!

Aqua Vista del 1 – Träning

Nu är jag åter hemma i Kalmar och jag har givetvis massor att berätta om från min resa till Egypten! Hotell överträffade verkligen mina förväntningar och jag hade en vecka som var så mycket mer än vad jag hade vågat hoppas på. Eftersom att jag har så mycket att dela med mig av kommer jag dela upp resan i flera delar. Givetvis börjar jag med det som var anledningen till att jag åkte till just det hotellet – träningen!

Aqua Vista powered by Playitas ligger i Hurghada, Egypten och är en del av Apollo Sports hotell. Det hade premiär som Apollo Sports-hotell denna säsongen och jag blev så taggad att besöka detta hotell, med tanke på hur nöjd jag har varit när jag har besökt Aqua Vistas systerhotell Playitas på Fuerteventura.

Gym och Olympisk pool

Inför nyöppnandet i oktober har man byggt ett helt nytt gym och en olympisk (50m) pool. Gymmet liksom all utrustning är såklart i toppskick, det var helt enkelt en ren fröjd att träna där inne. Inte jättemånga styrkemaskiner, men gott om konditionsmaskiner, hantlar, pilatesbollar osv. I anslutning till gymmet finns även en liten rum för sports booking. Där bokar du in dig på pass, hyr cykel, tennisbanor osv. Här finns också ett mycket, mycket litet utbud av apollo sports-produkter. Här finns definitivt mycket att önska! Framför allt en större sportshop, likt den på Playitas, tycker jag behövs. Så se till att inte glömma träningskläderna när du åker hit, för det finns helt enkelt inget ställe i närheten att handla det. Dessutom behöver personalen som sitter där ( som jobbar för hotellet, inte apollo) gå en charmkurs och bli lite mer engagerade.

Framför gymmet finns den olympiska poolen, min absoluta favorit på hotellet. Breda banor, lagom djup och perfekt temperatur. Säger med säkerhet den bästa poolen jag någonsin har och kommer att simma i. Jag hade dessutom lyxen att vara helt själv i min bana vid varje pass, till och med helt själv i hela poolen en gång! Simma i delad bana kostar 2 euro.

Träningspass

Aqua Vista erbjuder varje vecka ett gediget program med massa olika pass. Varje vecka har de dessutom olika teman med extra många pass inom just den grenen tillsammans med gästinstruktörer. Under min vecka var det först pilates, och sista dagarna träningsvecka med Jonathan Hugemark (triathlet).

Varje morgon startar med en halvtimme yoga kl 8, och det var verkligen en perfekt sätt att starta dagen. Jag bara älskar morgonljuset när man är utomlands – det ger mig verkligen ro i själen.

Sedan löper dagen på med flera olika pass hela dagen lång fram till 18-19 på kvällen. De flesta passen hålls på deras Aerobic arena, men till ex WOD håller till vid Cross fit arena. Cross fit arena är utomhus men under tak, idealiskt för ett riktigt tufft WOD-pass.

Mina favoritpass blev cross fit WOD, Yoga, och så aqua fitness med Alex. Det finns verkligen något pass för alla smaker, och i alla nivåer. När man är på ett sånt här ställe tycker jag verkligen att man ska passa på att våga prova något nytt. Jag testade bland annat pilates och fitness boxing. Det är en så inspirerande miljö att vara i så det är lätt att köra på för hårt. Jag själv chockade kroppen med 20 registrerade träningstimmar på klockan, med andra ord var jag väääldigt sliten när jag kom hem.

Jag vill verkligen slå ett extra slag för instruktörerna på Aqua Vista! Så engagerade, kunniga och peppande. De anpassade övningarna så att både erfarna och nybörjare kunde få ut så mycket som möjligt av träningen. Det är verkligen så roligt att delta på pass när man ser att instruktören går in för det till 110%. Extra tack till Annelie, Alex och Clara, ni gjorde min korta tid på Aqua Vista riktigt svettig och rolig!

Cykla i Hurghada

Två gånger i veckan har hotellet arrangerade cykelturer. Jag personligen vågade inte cykla på egen hand, men jag tror inte att det skulle vara några större problem att göra det egentligen. Hotellet har cykelkartor att hämta om man vill cykla själv. Jag hyrde cykel på hotellet (25 euro per dag) och var med på båda cykelturerna, 40 km respektive 70 km långa. Inne i och i närheten av Hurghada är det en del trafik, men de flesta håller mycket bra avstånd. Här cyklar du förbi resort efter resort, det ena ännu flashigare än det andra, rena presidentpalats allihop! Utan för ‘spärrarna’ (poliskontroll vid in och utfart från Hurghada) blir det motorväg i egyptiska mått vilket innebär breda vägar och mycket lite trafik, med andra ord – helt fantastiskt att cykla på! På vissa ställen är asfalten undermålig, men för det mesta är det absolut inga problem. Var beredd på att det blåser mycket. Vid andra turen fick jag kämpa ganska hårt i motvinden, å andra sidan snittade vi 40 km/h på hemvägen i medvinden. Egypter tutar precis hela tiden när de kör förbi, men det är deras sätt att hälsa och varna att de kommer, och görs alltså inte av irritation. Jag kände mig säker på vägarna trots vissa poliskontroller, som vi cyklister dock bara cyklade igenom.

Fördelar och nackdelar

Det finns egentligen inte mycket att klaga på när det kommer till träningen på Aqua Vista. Allt utrustning är ny och fräsch och det finns mängder av träning att välja på. Egentligen det enda som är synd är att många inte vågar cykla och springa utanför hotellområdet. Det finns kartor för både cykel- och löparrundor att hämta så det är absolut inte osäkert att ge sig ut på egen hand. Egypter är dock inte så vana vid att folk springer och cyklar för skoj skull.

Eftersom att jag åkte själv passade jag på att prata lite med instruktörerna, som berättade att man planerar att utöka sportprofilen ännu mer till nästa säsong. Bland annat större bikecenter, fler och längre arrangerade cykelturer, större spinningsal och sist men inte minst en bättre version av sports booking. Jag hoppas att det blir så, så att jag har anledning att åka tillbaka. Äsch, vem försöker jag lura? Det är klart att jag kommer tillbaka!

Min nya, snygga cykeldräkt. Så nöjd med den!

Comfort hotell Malmö – Sveriges häftigaste gym?

Senaste helgen tog vi bilen ner till Malmö för en mysig liten getaway. Via en kanondeal på Let´s deal bokade vi två nätter på Comfort Hotell Malmö. Hotellet är en del av Nordic Choise Hotels och har en genomgående snygg design och rockig känsla! Med endast 150m till centralstation har det ett ypperligt läge för att upptäcka Malmö. Varför inte passa på att ta en tripp till Köpenhamn över dagen?

Vi checkade in i deras Barception ( hur kul idé? ) och dök sedan in på vårt rum på tredje våningen. Ett litet rum med rockig känsla och stora fönster. Stilrent badrum men med minimalt handfat!

Efter en lång dags shopping på Emporia kröp vi ner i hotellsängen och såg på Melodifestivalen. Liiiiite besviken är jag att jag inte fick med Jacob till att gå på Mello live, som bara var några kilometer därifrån..

Sveriges häftigaste gym

Det mest spektakulära med detta hotell är utan tvekan deras gym. Mycket välutrustat för båda styrka och kondition, samt en boxningsrink. Men framför allt, vilken lokal! Göra om en festvåning till ett gym – vilken grym idé! Vi körde ett morgonpass, och visst blir man motiverad av att träna i en sån här miljö? Se bara på de vackra fönstren!

Frukosten var ganska enkel, men hade absolut vad man förväntar sig. På söndagen var det brunch och då fanns även våfflor till frukosten.

Hotellet har en häftig atmosfär med högt i tak i det gemensamma utrymmena. Om du gillar riktigt hårda sängar och kuddar, kan jag rekommendera dig detta hotell. Jag gillade känslan på hotellet, men det kompenserar tyvärr inte för den dåliga sömn jag fick. Rekommenderar er dock verkligen att besöka deras gym, en riktig upplevelse!

Spontanhelg på Ronneby Brunn SPA

Förra helgen meddelade min sambo att jag skulle packa en väska och flexa ut tidigare från jobbet. Vid tre-tiden hämtade han upp mig och vi begav oss söderut, med för mig ännu okänd destination. Det var först när vi kom fram till Ronneby som jag förstod vart vi skulle, och gissa om jag blev glad!

Jacob hade bokat en juniorsvit som var stor och rymlig. Badrummet var fräscht och det kändes lyxigt med ett så stort rum och den vackra utsikten över Brunnsparken. Jag älskar brunnsparken i Ronneby, speciellt under vår och sommar är det oändligt vackert att promenera där. Jag hade dessvärre inte med mig varma kläder, men annars hade jag gärna gått en morgonpromenad. Jag får se det som en anledning att komma tillbaka! Tyvärr var rummet i övrigt en besvikelse. Det mesta var slitet och det fanns många fläckar på heltäckningsmattan. En rejäl renovering skulle verkligen behövas, för att leva upp till samma standard som SPA-avdelningen och restaurangen.

Vi checkade in och startade kvällen med en tidig 3-rätters. Det var väldigt lugnt i restaurangen, så vi var väl uppassade av personalen. Jag tog min favorit kallrökt lax till förrätt, högrevsburgare till huvudrätt och en fantastiskt god créme brulée till efterätt.

Efter middag gick vi ner till SPAt, och där finns faktiskt inte mycket att klaga på. Jacob vet att jag älskar SPA, och det var verkligen helt perfekt att lägga sig i loungesängen efter en arbetsvecka. SPA-avdelningen är fräsch och får en extra mysig känsla av trevlig belysning och växter. Där finns en större pool, flera olika bastu samt bubbelpool. Utomhus har de även flera jacuzzis som är väldigt härliga att sitta i en kall och mörk vinterkväll!

Efter en tidig frukost dagen efter gick vi ner till SPAt igen och tog till vara på de sista timmarna, och fick faktiskt ha SPAt helt för oss själva i 1,5h! Njöt till fullo av att flytta runt i poolen i total tystnad.

Frukostbuffén på Ronneby Brunn är inte att skämta om, en av de bästa frukostar jag har ätit faktiskt. Färsk frukt, smoothies, stort urval av varm mat och såklart nybakade frallor. Om det finns kallrökt lax, nutella och pannkakor, då kan ni räkna med att jag är såld!

Givetvis erbjuder hotellet flera olika behandlingar, med det hann vi inte prova denna gången. Det finns även fiskpedikyr och ett förvånansvärt välutrustat gym (endast halva gymmet på bild).

Trots att vi var där i mindre än ett dygn räckte det gott och väl för att ladda om batterierna, njuta av lugnet och äta mängder med god mat! Tack Jacob för den fina överraskningen!